Igår var det 8 måander. Åtta jävla månader har passerat förbi med tårar om nätterna när jag slutit ögonen, alla drömmar om att du är hos mig, tårar av fina minnen, tårar av saknad, tårar av att inte fatta varför man har förlorat sin finaste farmor och inte bara farmor uatn sina bästa vän, idol och stjärna i livet. Jag har fortfarande inte fattat att du inte finns kvar här på jorden, jag börjar egentligen undra när jag ska fatta, kommer jag någonsin att fatta? Det finns så mycket frågor som aldrig kommer att kunna besvaras. Du sa att jag alltid var din flicka och din ängel, jag kommer alltid att vara din flicka, men nu är det du som är min ängel. Jag hoppas du ser ner på mig lika mycket som jag ser upp på dig. Jag minns att du var så stolt över mig när jag fick mitt vikarie jobb som förskolelärare i Stockholm och även i Vimmerby, jag hoppas du ser att jag idag har ett annat jobb som jag älskar och utvecklas i varje dag, jag hoppas du är lika stolt över mig nu som du var då. Jag bär varje dag något av alla dina smycken som jag fått ärva av dig på jobbet, din klocka, halsband och öronhängen, det ger mig kraft och får mig att orka hela dagen lång. Jag vet att du är med mig varje dag även att jag inte ser dig, men jag känner vinden och jag känner din doft, jag vet, jag vet att du är med mig i varje steg som jag tar. Jag saknar dig så jävla mycket farmor att det nu rinner flera tårar. Jag önskar bara att du kunde komma tillbaka så jag fick hålla om dig, sitta och prata med dig och ta din hand och säga hur mycket jag älskar dig och uppskattar allt du gjort för mig under alla år. Det omöjligaste hoppet om att få tillbaka dig kommer alltid att finnas kvar hur mycket jag än vet att det hoppet aldrig kommer ske. Vi ses en vacker dag där uppe, jag hoppas du hittat farfar så att ni tar hand om varandra. Du är ljuset i mitt liv när allt är som mörkast. Du är den starkaste stjärnan som lyser så mycket mer än alla andra. Jag älskar dig så mycket att jag ens inte kan beskriva all kärlek med ord. / Din flicka Michaela.