Har inte redigt fattat vad det är som har hänt. Det känns som jag gråter för ingenting, fast jag vet att jag gråter för hon, hon som var hela min värld. Men jag vill inte tro att det är sant, jag vill inte att farmor ska ha lämnat oss. Jag vet varken ut eller in just nu känns det som.

Kan inte koppla av, kan inte tänka klart, allt gick bara så fort igår när pappa berättade för mig vad som hade hänt. Jag kommer nog inte inse att det är på riktigt förrän jag kliver in i kyrkan. Just då kanske det kommer kännas att det är på riktigt, jag vet inte...

Jag vet ens inte vad jag skriver. Jag vet just nu bara att allt är så meningslöst....

:'(