Igår på jobbet fick jag en rejäl chock! Inne i matsalen satt en av mina favvis ungar från förskolan i Stockholm?!!!! Hur stor är chansen liksom? Det gjorde verkligen min dag. Att få träffa honom igen, bara få se han och få en kram av han innan han skulle gå, finns liksom inga ord som kan beskriva glädjen av att träffa ett barn man hade på förskolan under 2010. Blev så glad så glad så glad. Fick massa minnen i huvudet under resten av dagen hur kul det var att jobba med barn och hur mycket mitt liv och jag förändrats från det till jag nu har och gör.