Och den går inte att beskrivas med ord...

Igår kväll var det ett par jobbiga timmar med tårar och mycket tankar. Allt från farmors begravning kom upp i huvudet, hur mycket jag saknar henne och allt sådant. Har tänkt flera gånger att jag ska ringa henne och berätta att jag fått jobb. Har slagit hennes nummer flera gånger men jag kommer ingenstans för damen i andra sidan luren säger att numret inte finns. Försöker sedan efter en stund igen och då säger damen samma sak. Jag blir galen, GALEN!!! Jag vill nå sig farmor. Jag vill ha dig här hos mig. Kunna ringa dig när som helst. Livet är så jävla orättvist. Igår var det en stjärna som lyste extra mycket på himlen jag vet att det var du och farfar som kollade ner på mig, jag vinkade åt er och önskade att ni kunde trilla ner från himlen och vara hos mig. Jag älskar er, jag tänker på er varje dag, tack för alla krafter som ni lämnade kvar på jorden till mig för det är med era krafter som jag kan klara av vad som helst.