Ni vet på morgonen när ens sambo försvinner ur sängen, visst är det oftast så att man inte kan somna om igen då? Så är det iaf för mig. Och jag undrar varför det är så egentligen? Det måste ju ha nått med att göra att man kanske inte kan koppla av på samma sätt som man kan då sambon ligger bredvid, eller att man inte känner sig trygg, så är det nog hur det känns för mig iaf. Sen är det ju självklart ingen höjdare alls att somna om själv heller när man inte känner närheten av den man älskar och att inte ha någon att krama, pussa eller hålla om. Hur mysig är en sönder dreglad kudde att pussa på?